Hotivation eller motivation – vad driver dig?

Foto: Benjamin Jidhag

Jag hade igår kväll möjligheten att lyssna på Kjell Enhagers föreläsning Levla ditt liv, där det förstås sas väldigt mycket klokheter. Bland annat så pratade han om att drivas av hotivation, det vill säga att man vill undvika saker som skrämmer en eller är obehagliga, och fly eller att drivas av motivation, det vill säga att man vill uppnå saker och strävar mot ett mål, och fajtas.

Efter att ha läst Jenny Wibäcks fenomenala blogginlägg om att det räcker att få till det ibland (in och läs om du inte redan gjort det!) så började jag fundera på det där med rätt och fel i träningen. Det blev extra intressant när jag relaterade det till hotivation och motivation. Vad är det man drivs av i träningen? Strävar man alltid efter rätt i träning och på tävling? Eller hamnar man ibland snarare i att försöka undvika felen?

Förra våren så bloggade jag om att jag såg en stor utvecklingspotential i att bli bättre på att få till mer rätt och mindre fel. Även om jag tycker att jag utvecklats sedan dess, så är det nog fortfarande där min tränarförmåga skulle kunna utvecklas mycket. Att förutse vad som är lagom nivå på övningarna är en utmaning och tränarteknisk färdighet som jag tror att man behöver mycket erfarenhet för att utveckla. Samtidigt så är jag glad för den styrka som det är att inte vara så rädd för felen. I det så känner jag också att jag drivs mer av motivation i hundträningen, men så har det inte alltid varit.

När jag började träna lydnad med Salsa och vi skulle börja med apportering så läste jag på en massa. Jag minns att jag förstod att det fanns många fallgropar och hur viktigt det var att det blev rätt från början. Det fick inte bli fel! Till slut så hade jag läst så mycket att jag inte vågade börja alls. Jag blev tvungen att inse att jag kommer aldrig att lära mig att träna apportering om jag inte ens börjar. Så jag plockade fram apporten, Salsa tog den, sprang till skogs och grävde ner den. Det var värre fel än vad jag hade kunnat föreställa mig, men till slut så lärde vi oss båda två och dit hade vi så klart inte kommit om jag aldrig ens hade tagit fram apporten.

En sak som vi pratade en del om i helgen när jag höll kurs var hur man ska hantera när det blir fel i kedjor. Jag tror på att man ska ta tillfället i akt att träna på att kunna köra på även om något har blivit fel. Det kan handla om att rädda det som räddas kan av momentet, men också om att kunna gå vidare till nästa moment utan att felet förföljer en. Att ge hunden erfarenhet av att det blev kanske inte som det brukar, men vi jobbar på ändå är viktig för mig.

Den träningen är minst lika viktigt för mig som förare. Kanske har man gjort en större miss i momentet, men ger man upp innan det är slut så kan en eventuell 5:a eller 6:a raskt förvandlas till en 0:a. Om man alltid bryter kedjan när det blir fel så får man ju som ekipage aldrig chans att träna på just detta.

Ur momentinlärningssynpunkt så kanske man får se till så att det är väldigt stor chans att lyckas nästa gång och därmed få chans att bygga rätt mönster i hjärnan. Felet i sig har ju dock redan hänt och frågan är om man inte omedvetet riskerar att förstärka det mer om man bryter än om man jobbar på i kedjan. Här kan jag knyta an tillbaka till föreläsningen med Kjell Enhager, där han pratade om detta med att man genom starka känslor påverkar hur starkt minnesbilder lagras.

När jag ser fel som ett tillfälle att träna på att hantera felen och inte en anledning att bryta träningsplanen så kommer min känsla för fel snarare att vara neutral. De innebär ju bara ett fortsatt träningstillfälle. Om man däremot ser felen som farliga och en anledning att genast bryta kedjan så tror jag att man riskerar att genom sin besvikelse befästa och förstärka bilden av felet i både ens egen och i hundens hjärna än mer. Att förstärka felet var ju just det man var så rädd för!

2 reaktioner på ”Hotivation eller motivation – vad driver dig?

  1. Jenny Wibäck skriver:

    Tack för värmande ord om bloggen och så roligt att läsa en fortsättning på den😃 Så kloka tankar kring vikten av att köra på – och dina avslutande ord om känslan för felen och huruvida de blir en stor grej eller inte är verkligen mittt i prick!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.