Analys av en tävling

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur jag hanterar informationen som jag får från tävling och träning. Första steget för mig är att försöka sortera in det jag konkret kunnat se i mitt eget system beroende på vad jag tror orsaken var. Jag tror att vad vi kan prestera i en viss situation beror på flera olika variabler och i mitt huvud har jag delat in det i fyra områden. De fyra områdena är motivation, kunskap och teknik, förutsättningar och förmåga. Alla dessa fyra områden påverkar ju i sin tur varandra och jag kan jobba med flera parallellt för att utveckla en specifik brist eller styrka för den delen.

Motivation – Att hunden vill samarbeta och förstå mig och att den vill utföra uppgifter som jag ger den. Motivation uppnår jag dels genom belöningar så klart, men lika viktigt tror jag är att på ett djupare plan se till att lydnadsträningen ger mina hundar känslan av att vara kompetenta och duktiga.

Kunskap och teknik – Att hunden kan de uppgifter som man vill att de ska göra samt på vilka signaler de ska göra dem. Helt enkelt det som är momenten och dess delar. För oavsett hur motiverad hunden är så kan den knappast utföra något på en signal som vi inte först har lärt dem.

Förutsättningar –Här tänker jag både på inre och yttre förutsättningar. Yttre förutsättningar så som miljön, underlag och störningar som kan påverka vårt samarbete på en lydnadsplan. Inre förutsättningar så som hundens aktivitetsnivå i just den stunden till exempel.

Förmåga – Den sista biten handlar för mig om att hunden har den fysiska och mentala förmågan för att utföra det jag ber den om. Det handlar alltså exempelvis om vilken fysisk kondition hunden har, vilken förmåga den har till att växla aktivitetsnivå och samla ihop sig eller förmågan att kunna släppa en störning. Skillnaden på inre förutsättningar och förmåga tänker jag är att en inre förutsättning kan man på verka i stunden exempelvis genom uppvärmning, medans en förmåga är något man får utveckla på längre sikt.

För några veckor sedan så var alltså Tango och jag och tävlade i Göteborg. Resultatmässigt så blev det ingen höjdartävling, men den gav definitivt mycket information och motivation till träning. Vi började med trygga och stabila gruppmoment och det var ju en vinst i sig på något som vi jobbat mycket med. Själva programmet började däremot desto sämre. Vi nollade rutan som var första momentet och lite senare även dirigeringsapporteringen. Sista momentet som var runda valde jag att bryta och belöna när hon var vid konen.

Så här analyserade jag själv tävlingen efteråt:

Motivation – Tango var glad och hade bra förväntan på både sina uppgifter och på mig mellan momenten. Det känns inte som att det är någon större skillnad på vårt samarbete och kommunikation på tävling och träning och det gillar jag verkligen. Jag känner att hon vill göra detta.

Kunskap och teknik – Många delar som vi jobbat med fungerade bra, men vi behöver ha mer säkerhet i doldisen. Att hon plötsligt på dirigeringsapporteringen inte visste att hon skulle springa runt konen var väldigt förvånande och det har inte dykt upp vare sig före eller efter så jag tror i första hand inte att det är en brist i förståelse av momentet.

Förutsättningar – Att vi drog startnummer 15 vilket förstås innebar många timmars väntan mellan gruppmoment och det individuella programmet var inte optimalt för oss. Tango fick ligga i bilen och jag var ute och rastade henne med jämna mellanrum. Jag kände att hon redan var ganska trött efter bara några timmar på tävlingsplatsen och tror inte att hon vilade så bra i bilen tyvärr. Efteråt funderar jag på om det hade gjort skillnad om jag hade suttit ute i bilen ihop med henne. Det ska jag nog testa nästa gång vi har ett liknande upplägg. I övrigt så var jag väldigt nöjd med min uppvärmning och kände att vi var samlade och i bra samarbetsmode när vi gick in på plan. Doldisen var extra svår för oss eftersom domare och skrivare stod ganska nära på vägen ut och Tango blev lite tryckt från dem, sprang snett och sedan inte ville dirigeras åt deras håll. Allt sådant blir ju tightare i en inomhushall så det behöver vi träna mer på.

Förmåga – Här tror jag att vi hittar den största bristen att åtgärda. Vi var inte i vår bästa form varken fysiskt eller mentalt just då. Några veckor under december och januari så tog vi det väldigt lugnt med lydnadstränandet och på grund av influensa, jobb och skidsemester så blev det även några veckor med väldigt lite fysisk aktivitet. Jag visste att vi inte hade tagit oss tillbaka till tävlingsform och vi gjorde några träningspass som var mer än lite snurriga. En bra fysisk kondition har ju stor påverkan även på den mentala förmågan. De sista passen inför tävlingen så kändes formen ändå på uppåtgående så med rätt förutsättningar hade det kanske kunnat gå. Och hade formen varit på topp så hade vi säkert klarat av de förutsättningar som var.

Detta var troligen vår sista tävling i den här kvalperioden till SM så på så vis var det ju en ganska viktig tävling att göra ett bra resultat på för att bättra på våra kvalpoäng. Var det kanske ett dumt beslut att jag dragit ner på träningen under en period så kort innan det? Nej, det kan jag faktiskt inte säga att det var även med facit i hand. Nu vet jag ännu bättre hur många veckors full träning som vi behöver ha i oss för att hitta formen och det tror jag att jag har stor glädje av inför framtiden.

Jag har ju ett riktigt långsiktigt mål som jag siktar på med Tango. Lydnads-SM 2027! Kanske ett helt orimligt mål att ha och väldigt mycket utanför min kontroll, men jag tycker att det är ett bra och konkret mål som hjälper mig att fortsätta tänka långsiktigt och hållbart på både det fysiska och mentala planet. Det ska inte hindra oss från att uppleva sådant som finns chans till just nu. Det är bara så roligt att träna med Tango så det vill jag få chans att göra under många år framöver och jag tror att man behöver ha en plan och göra vissa val på vägen för att ha chans att uppnå det. Ur den etiska aspekten känns det också väldigt viktigt att vår lydnadssatsning inte ska hindra henne från att leva ett långt och friskt liv. Fånga dagen! Lev i nuet! Men tänk också på framtiden! Typ.

Den vintervila som hundarna fick tror jag därför var viktig på många sätt, inte minst för att de skulle få en chans att återhämta sig fysiskt från de belastningar som lydnadsträningen ger. Om den kostade oss något på kort sikt så var den självklart värd det om Tango istället håller sig i hel i många år framöver. Att Salsa därefter har haft problem med ett bakben trots den vilan gör mig bara ännu mer motiverad och övertygad om det. Jag hoppas att Salsa snart är hel och fräsch igen och att vi kan fortsätta att uppleva en massa äventyr tillsammans. Åtta år är definitivt ingen ålder för en frisk lagotto. Men jag vet också att även med de bästa intentionerna så blir det inte alltid som man tänkt sig och det gäller att njuta av alla de stunder som vi faktiskt fått och får tillsammans.

Vanans makt och låga trösklar

Vanans makt är stor. Jag brukar tänka det som en regel som lyder ”det är lika långt till nästa gång som det är sedan den senaste,” och att detta gäller både önskade och oönskade beteenden. På en föreläsning nu i veckan hörde jag en annan variant: ”det som man gjorde igår kommer man troligen göra imorgon.”

I höstas var jag på en föreläsning där vi fick i uppgift att föreställa oss vad vi skulle vilja säga till oss själva på nyårsafton om hösten som då hade varit. Ett sätt att formulera en målbild för den närmsta tiden. Jag sa att jag vill säga att jag trivts med vardagen. När nyårsafton kom så tänkte jag på detta och det kändes verkligen som att jag hade uppnått det. Att jag dessutom längtade tillbaka till vardagens rutiner och vanor under julledigheten är väl ännu ett bevis på detta.

Istället för att bara prata om bra och dåliga vanor så gillar jag att tänka på det utifrån hur funktionella vanorna är. Exempelvis om man vill göra en förändring i träningsupplägg behöver man kanske ändra sina vanor så att de blir mer funktionella mot det nya målet, men det betyder inte nödvändigtvis att den tidigare vanan var dålig.

För mig har mina vanor stor betydelse för att få till så mycket träning som jag vill med hundarna. Jag kan ha lite svårt att komma igång med aktiviteter, särskilt om det inte finns någon given tidsram och plats där det ska utföras tillsammans med någon annan. Därför är det mycket lättare för mig att åka iväg och köra ett rejält pass på klubben direkt efter jobbet när jag liksom redan är igång än att åka hem först. För även om jag tar mig ut och tränar efter lite återhämtning så tar det mycket mer energi för mig att göra det så än om jag redan är igång. Visst tränar vi en del detaljpass hemma, men jag utnyttjar absolut inte de möjligheterna som faktiskt finns optimalt. Det är en känsla som jag haft ett tag.

Inspiration till att lägga om en del av våra träningsvanor fick jag häromdagen när jag lyssnade på Hundtränarpoddens intervju med Jenny Nyberg. Jag vill testa att träna mer koncentrerat på en sak per pass och att passen efterföljs av fysisk aktivitet. Om du redan lyssnat på avsnittet så förstår du säkert varför. Om vi ändå ska hinna träna på allt jag vill träna på så behöver vi få till många korta träningspass oftare. Min plan är att köra ett pass på morgonen och ett pass efter jobbet där vi fokuserar på en del eller åtminstone ett moment per pass. Efter passet ska vi vara fysiskt aktiva, åtminstone genom en rask promenad. Detta för att optimera inlärning och utveckling av färdigheter.

Eftersom jag har varit dålig på att få till den typen av träning tidigare så är detta en utmaning för mig att få det till en ny vana. Motivationen har dock blivit ännu starkare sedan jag börjat testa upplägget. Salsa har hittills fått köra tre sådana pass med träning av momentet skall med två vilodagar från momentet mellan varje pass och utvecklingen till det tredje passet var faktiskt överraskande stor.

Det krävs ju mer än bara väl inlärda moment och detaljer för att lyckas på tävling. Uthållighet och kondition för koncentrationen och fokus behöver man också träna så jag kommer så klart även fortsättningsvis att träna längre pass med blandade moment och kedjor. Hur stor del av passen som ska vara av den typen får bero på var vi är i förhållande till tävlingar etcetera. Jag har ju varit intresserad av att periodicera träningen mer och detta blir nog ett bra tillfälle till att utveckla en struktur för det.

Ett sätt för mig att hitta nya vanor och öka hur ofta något sker är att sänka trösklarna. Att sätta låga trösklar för beteenden jag vill ha mer av hos mig själv precis som när man gör en kriterieplan för ett shejpingpass med hundarna. Just nu tänker jag exempelvis att morgonträningen innebär fokus på någon del där vi inte behöver något material och att det är fem belöningar per hund. Det är trots allt inte särskilt svårt att få till på vilken morgonpromenad som helst.

Likadant ska jag försöka tänka med spårandet som jag skulle vilja få till oftare. Jag har liksom låst mig lite vid att när vi spårar så ska båda hundarna få göra det och det ska vara lite längd och liggtid på spåren och så vidare. Väldigt snabbt blir det ett ganska tidsmässigt stort projekt som inte är så lätt att få till så ofta som jag vill. En tanke som slog mig häromdagen var att även om jag vill att båda ska få spåra lika ofta så kan jag istället för att alltid spåra med båda vid samma tillfälle tänka att hundarna ska få vartannat spår. Att tänka så istället tror jag kan göra stor skillnad i praktiken. Dessutom så är ett kort spår så klart bättre än inget. Med lite lägre ambitioner kanske vi i slutledningen får gjort mer.