I min comfortzon

41960021_10155756568485205_6505352050014945280_o

Det pratas mycket om hur viktigt det är att våga gå utanför comfortzonen. Att våga utmana sig själv och utsätta sig för det där som man kanske inte är helt säker på att man klarar. Jag är ju egentligen en rätt mesig person så min comfortzon är nog ganska så liten i sin ursprungliga form. Både i sociala sammanhang och vid andra tillfällen, som exempelvis nu till helgen när jag ska dra iväg med husvagnen alldeles själv för första gången, så kan jag bli rejält nervös innan och måste anstränga mig för att ha en så positiv inställning som möjligt. Samtidigt så går jag nog ganska ofta utanför den där comfortzonen, och det är väl egentligen ganska modigt. Kanske är jag en mesig och modig person på samma gång. Det är förstås också en väldigt härlig känsla när man klarat av något som man inte trodde att man kunde.

Det kan dock vara stor skillnad på att klara av något och att prestera som bäst. Jag har insett att jag ofta behöver vara i min comfortzonen för att kunna göra mitt allra bästa. Det finns säkert de som blommar ut och presterar bättre utanför comfortzonen. När jag gjorde lumpen så var jag långt utanför min comfortzon och sen den tiden har jag haft en bild av mig själv som en ganska dålig skytt. På senare tid har jag fått tillfälle att göra andra erfarenheter av mig själv som skytt. Det var skjutövningar vid repövningen förra året, ett företagsevent med lerduveskytte och pistolskytte på möhippa. Till min förvåning så är jag faktiskt en riktigt skaplig skytt. Den stora skillnaden är att jag nu varit i betydligt bekvämare och tryggare situationer och det är intressant vilken effekt det faktiskt haft på min prestation.

42045350_10155756568250205_71825880552308736_o

Inom hunderiet så upplever jag att min comfortzon tyvärr blivit mindre det senaste året. Jag tror att det väldigt mycket är kopplat till Tango och hennes jaktinstinkt i och med att det kommit till uttryck även på lydnadsplan och den osäkerhet som det skapat hos mig. Inte bara för att hon faktiskt har dragit iväg från mig, det har ju faktiskt inte hänt så väldigt många gånger, utan även de gångerna hennes intresse väcks av viltlukt eller prassel utanför plan och jag känner att hon inte riktigt är med mig till 100% påverkar min känsla och självförtroende väldigt mycket. Det krävs dessutom så väldigt mycket av mig som tränare för att behålla hennes engagemang så högt för uppgifterna att annat inte stör hennes fokus.

När vi då är i situationer lite utanför min comfortzon, vare sig det gäller tävling eller träning ihop med andra, så har jag inte riktigt lyckats vara mitt bästa jag det senaste och jag tycker inte att vi fått till någon bra känsla. Därför är det just nu ett viktigt mål för mig att återta tävlingssituationen så att jag känner mig trygg och säker där och att vi kan få ut mer av det som jag ser att vi kan göra på träning även där.

Tävlingar i sig har inte varit så långt utanför min comfortzon tidigare. Jag har ofta upplevt det som mer nervöst att gå kurs för en ny instruktör eller med en ny grupp framför att tävla. Jag tror att jag var mycket hjälpt av att ha varit funktionär på tävlingar innan jag själv tävlade så jag visste precis hur det gick till och hur de som är på plan agerar. Eftersom jag så väl kände igen situationen och var trygg med den så kunde jag lägga allt fokus på att föra mina hundar.

42059397_10155756568270205_3047851021083607040_o

Vid den senaste tävlingen Tango och jag gjorde så hade jag bestämt mig för att bryta direkt om hon tydligt släppte engagemang för att göra nästa uppgift. Rent konkret hade jag bestämt mig för att jag inte skulle säga något mellan momenten för att påkalla hennes uppmärksamhet. Om hon inte spontant följde med, så skulle vi bryta och istället skulle Salsa få chans till träning och aktivitet. Hon var fint med i 1,5 moment, sen började det svikta lite, men jag fick inget bra tillfälle att bryta förrän efter fjärde momentet som var rutan. Genom att ha den här planen, stå upp för hur jag vill att det ska se ut när vi är inne på plan och dessutom hålla mig till det jag föresatt mig så flyttade jag faktiskt tävlingen lite närmare tillbaka mot min comfortzon igen. På många sätt så är det en av de tävlingarna som jag är mest nöjd med i år och då har vi trots allt även lyckats få till två 1:a pris vid andra tillfällen.

Att gå utanför comfortzonen är nödvändigt om man vill öka dess omfattning, så det tänker jag fortsätta med, men samtidigt så inser jag att det inte är där jag presterar som bäst. Just nu krävs det att jag är den bästa hundtränaren jag kan vara för att få till det på det sätt som jag vill både i momenten och i känslan på plan. De passen vi gör själva, där jag upplever att vi har bra känsla i samarbetet och vi får mycket rätt i momenten, är på många sätt ännu viktigare nu och jag får anstränga mig för att hitta en bra balans mellan att vara i och utanför min comfortzon.