Mer rätt, mindre fel

20180327_161613.jpg

I januari-februari så gjorde Tango och jag tre starter i klass 3. Inför tävlingarna så kändes det som att vi med lite tur skulle kunna knipa ett första pris, men turen infann sig inte eller så hade jag helt enkelt överskattat vår förmåga lite grann och vi drog på oss fler nollor än vad jag hade trott. Oavsett så blev det bra utvärderingar av träningsläget just då och jag har låtit det forma min träningsplanering för de kommande månaderna. På så vis så kändes det bra att ha tre tävlingar att utvärdera och inte bara en. Om något har hänt en gång på tävling, så vill jag givetvis se till att träna igenom det, men ibland är det ju rena tillfälligheter som gör det och det kan vara en fara att dra alltför stora växlar på det. Med tre tävlingar i ryggen så kunde jag se att det fanns några svårigheter som inte bara var en tillfällighet utan behövde en mer djupgående plan.

En av de sakerna var att Tango inte var helt trygg med att bli lämnad i en hall på sitt i grupp (betyg 6, 10, 0). Trots att jag tycker att vi tagit alla chanser till att träna detta, så räckte det uppenbarligen inte. När det var en ny inomhushall och hon blev lämnad med främmande människor och hundar så var det för svårt. Hon ljudade och flyttade på sig, men lämnade inte platsen. Gruppmoment i inomhushall är ju ganska speciellt och stor skillnad mot att gå bakom ett plank utomhus, men oavsett så har jag nu prioriterat detta väldigt högt i träningen.

I runda-momentet visade det sig att vi också hade oväntade problem (betyg 0, 0, 0). Runda-momentet har känts som vårt säkraste sändande-moment och så var det precis tvärtom på tävling. Dessutom samma fel alla tre gånger, att hon går direkt till en apport istället för att runda konen. Jag har fortfarande ingen riktig teori om vad det är som blivit så svårt vid dessa tillfällen och när jag testat av det på träning, i kedja och på ny plats, så har det funkat igen. Det gör det svårt att lägga upp en träningsplan, men jag tänker att jag helt enkelt får se till att träna det riktigt ofta inför kommande tävlingar och se om jag blir något klokare. På grund av den senaste tidens väder och underlag så har vi tyvärr inte kunnat träna det så mycket. I det sammanhanget är det intressant att vi förra veckan på en träningstävling, trots att vi inte gjort momentet på över tre veckor, ändå satte det på första försöket. Skönt förstås, men jag blir ju inte så mycket klokare av det.

Något annat som slog mig när jag tittade tillbaka på de genomförda tävlingsprogrammen var att vi missat ett skifte i zätat vid två tillfällen (betyg 6,5, 8,5, 6,5) och tar jag med de två tävlingarna vi gjorde i slutet av sommaren så är statistiken ett missat skifte på fyra av fem tävlingar. Aj! Dessutom med en hund som jag tycker är duktig på signalkontroll. Här finns det stor utvecklingspotential. Jag tror att det främst handlar om fokus och medvetenhet från min sida och att prioritera momentet högre när vi tävlingstränar med andra. Samma sak skulle jag säga gäller för fjärrdirigeringen (betyg 9, 0, 7,5). Där har hon gjort fina skiften, men onödiga extra kommandon och extra skiften har dragit ner betyget. Vi behöver träna mer med att någon annan bestämmer skiftena och att mitt fokus blir delat mellan TL/skylten och Tango.

Än viktigare för mig är att ta med sig kvittona på vad som faktiskt utvecklats och fungerat bra. Omedvetet, och något oförklarligt, så hade jag tappat den där känslan av att vi kan prestera på topp och att vårt samarbete och fokus blir bättre när det är tävling, som jag haft tidigare. Det var väldigt skönt att känna att det fortfarande var så och att teamkänslan var som allra starkast inne på tävlingsplan. Dessutom kändes fria följet super, inkallningen jättefin och rätt pinne kom in på vittringen alla gånger. Betygsmässigt är jag allra gladast över att vi fått betyg på dirigeringsapporteringen och rutan alla tre tävlingar och dessutom 10:or vid varsitt tillfälle. Som vi har kämpat med dem!

20171223_1216400.jpg

De slutsatser jag drar av det vi fått att fungera och hur är att det handlar mycket om att Tango ska få göra rätt och bygga muskelminne. Mycket mer än vad jag har trott. Exempelvis så har jag det senaste tränat dirigeringsapporteringen så att jag tagit med Tango ut när jag lagt ut apporten, och alltså bara lagt ut en i taget, sedan har jag ställt upp, skickat till konen och sedan till apporten. När vi gör så här så springer hon alltid rätt, men om hon bara får titta på håll, även om jag bara lägger ut en apport, så är hon av någon anledning inte lika säker på var apporten hon ska ta är. Trots att förberedelsen inte alls liknar momentet på tävling så har det ändå tagit oss framåt och det har blivit mer rätt också i tävlingslika situationer.

Jag har inte varit så rädd för att få fel och tränat mycket på att jobba klart i momentet när felen dykt upp med omdirigeringar etcetera. Att inte vara rädd för fel och att inte någon av oss störs av felen till nästa moment är absolut en styrka som är viktig för mig, men jag vill ju ha mer rätt från början än vad jag har fått. Så nu har jag justerat mitt agerande i träningen och försöker istället lägga upp det så att det ska bli just rätt från början och avbryta och börja om med mer hjälper om det ändå blir fel i momentträningen. När vi tränar kedjor så gör jag som vi brukar och jobbar klart för de erfarenheterna och möjligheten att rädda upp moment vill jag ändå ha och tränar jag inte på det så kommer det inte att fungera på tävling.

På vissa sätt så ställer det högre krav på mig som förare att kunna förutse svårigheter och att ge rätt hjälper innan det hinner bli fel. För mig är det en kul och spännande utmaning att försöka förändra och förbättra min egen tränarförmåga. Vi får se var vi hamnar, men jag tror att detta kan bli både utvecklande och bra för både Tango och mig.

6 reaktioner på ”Mer rätt, mindre fel

  1. idamariabergstrom skriver:

    Det är så himla givande att få läsa dina analyser –
    det väcker mycket tankar hos en själv 😊 Jag tycker dessutom det låter som kloka tankar och dem kommer definitivt ta er framåt!!

    Gilla

  2. Erika skriver:

    Ja, jätteintressant blogginlägg! Just tanken att bygga säkerhet genom att ”bädda för” att det blir rätt har jag haft den senaste tiden med min äldsta tik som ska starta mästarklass i rally alldeles snart. Hon behöver både bygga självförtroende och bli säkrare i momenten. Detta sätt att träna, blandat, precis som du gör, med kedjor när man testar av i ”skarpt läge” hoppas jag på sikt ska ge resultat 🙂 .

    Gillad av 1 person

  3. starsweepers skriver:

    Det är så lätt & ”snöa” in på det som har förbättringspotential men SNYGGA 10:or 👍 Det låter som ni kommer bli farliga när alla bitarna faller på plats 😊

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.