2017 i backspegeln

Så här de sista dagarna av året så ägnas ju en hel del tid både till att blicka bakåt på det år som gått, men också till att spana på och drömma om det år som kommer. Här kommer några saker listade från året som gått.

Att vara tacksam för i år
Jag känner att jag har mycket att vara tacksam för, bland annat detta.

  • Att hundarna och jag har fortsatt att hålla oss friska, hela och krya. Salsa hade i och för sig en öroninflammation i början av året, men efter sövning och rensning har örat hållit sig fint. Det var för övrigt första gången någon av mina hundar behövde behandlas hos veterinär för sjukdom eller skada. Vi är lyckligt lottade!
  • Att jag med båda hundarna har fått lära mig en himla massa nytt och samtidigt känner att jag mer och mer landar i och blir tryggare i min egen roll som hundtränare med egna tankar och planer.
  • Att vi fortsätter att bli starkare som team för varje år som går.
  • Alla våra härliga och underbara träningskompisar som förgyller många träningspass och som stöttar oss både i med- och motgång.

20171215_213437.jpg

Höjdpunkter på tävlingsplan
Utan inbördes rangordning.

  • Känslan när jag gick efter Salsa i spåret på vår start i lägre klass. Salsa gör ett av sina bästa spårarbeten någonsin och jag bara njuter.
  • Salsa och jag går av plan efter lydnaden på starten i lägre och Salsa hoppar och studsar och liksom stolt ropar till mig ”Såg du, matte? Såg du vad jag kunde? Såg du hur bra jag var?”
  • Tango och jag debuterar i klass 1 efter att jag legat sjuk i en vecka och hon därför bara fått gå koppelpromenader. Tango är gasad från topp till tå, men kämpar för att hålla ihop sig. Vi tar oss igenom tävlingen med 100% stadga och är en teknisk miss från ett 1:a pris.
  • Salsas och min start på distriktsmästerskapet i lydnad. Det kändes så enkelt och naturligt att föra henne på plan.
  • Tangos debut i klass 3 som visserligen bjuder på några nollor, men där vi också börjar och avslutar starkt med 10:or på gruppmoment, vittring och fjärr. Härlig känsla med glad och positiv hund.

Lösningar på låsningar
Några moment som vi jobbat med lite extra under året, Tango och jag, och kommit en bra bit på vägen med var.

  • Att hitta tålamod att söka länge i vittringen även när någon annan lagt ut.
  • Att kunna skicka vidare från doldisen till rutan.
  • Att inte tvärvända och springa rakt mot mittenapporten samt att medvetet kunna välja bort den i dirigeringsapporteringen.
  • Att hitta en bra och harmonisk känsla i fria följet.

Överraskningar
Salsa och jag fick några nya utmaningar i och med de nya momenten i klass 3. Mycket som överraskade mig i att det blev bättre än vad jag trott

  • Trygghet i gruppmomenten. Att Salsa slipper bli lämnad två gånger och för mycket längre tid har varit ett lyft för hennes känsla i momenten.  Tidigare har vi haft problem med att hon lagt sig på sitt i grupp och att hon ljudat under och mellan. I år har hon inte lagt sig en enda gång på tävling och dessutom varit helt tyst i dessa moment.
  • Säkerhet i runda-momentet. Så lång tid som det tog för oss att hitta säkerhet i rutan och dirigeringsapporteringen tycker jag att det är fantastiskt att detta komplexa moment redan fungerar så bra på tävling för oss. Ser det som ett tecken på att vi utvecklats mycket träningsmässigt både som förare, hund och ekipage.
  • Externbelöningen som visade sig vara källa till motivation, men också ett sätt att träna på och lära sig hantera den belöningsfrustration som uppstår på tävlingsplan.

20171216_120825.jpg

Största utmaningar
Att ta sig genom motgångar gör en förhoppningsvis starkare.

  • Hitta balans mellan att träna båda hundarna. Jag känner mig väldigt priviligerad som har två tävlingshundar i träning, men det är också utmanande att få tiden och energin att räcka till allt som jag vill göra. Den egna lydnadsträningen känns relativt enkel att få till, men nu när Tango är igång och tävlar i de högre klasserna så krävs det en hel del tävlingsträning ihop med andra och den tiden får man ju alltid prioritera när man har två hundar. Salsa blir ju bara bättre och bättre och jag hoppas att hennes pension ligger långt fram i tiden så att fortsätta att tävlingssatsa på båda hundarna kommer jag göra. Utmaningen kommer alltså förhoppningsvis finnas kvar ett bra tag till, men jag hoppas att jag kan bli allt bättre på att prioritera tiden, träna effektivt (särskilt tillsammans med andra) och hitta en bra balans.
  • Tangos viltintresse är en utmaning. Det räcker att skriva så.
  • Tangos tonårshormoner har åkt upp och ner. Salsas tonårstid har jag kanske förträngt, men Tangos har varit desto tydligare. Från att ha varit en hund som alltid velat samarbeta och varit lätt att bryta i de flesta situationer, så har hon fått lite andra intressen, som jag inte helt delar med henne. Hon är mer självständig, vilket även är positivt, och har mycket större intresse för andra hundar än vad hon haft tidigare. Nu löpte hon i slutet av november och det löpet var hon betydligt ”mognare” än vid tidigare löp, så jag hoppas att hon nu är redo att ta stegen in i vuxenvärlden på riktigt. Det hade åtminstone passat hennes matte väldigt bra.

Nu vill jag bara avsluta med ett stort tack till alla som på olika sätt delat detta år med oss!