Den fantastiska externen

Salsa4

Salsa och jag debuterade i nya klass 3 i april och känslan var verkligen katastrofal. Salsa pep och gnällde och var liksom bara till viss del närvarande på plan. Vi var inte i samma bubbla och det var ju inte en helt ny upplevelse tyvärr. Det här tävlingsläget har hon hamnat i ibland och jag har väldigt svårt att ta oss ur det och in i bubblan istället. Det blir som att hon är totalt fokuserad på att få springa av plan och få sin belöning.

En klok person sa till mig efter den här tävlingen att ”Du får prova något nytt. Spelar ingen roll vad, bara det är något som ni inte gjort innan.” Jag tog några dagar och funderade och bestämde mig för att se om vi skulle kunna komma vidare med extern belöning.

Anledningen till att jag inte använt extern belöning vare sig i träning eller tävling är att hon låst sig så på den. Egentligen är ju det en väldigt positiv egenskap om man ska använda extern belöning, att hunden verkligen kommer ihåg och tänker på den, och det är ju dessutom väldigt mycket av de problemen som jag fått på tävling ibland. Någonstans så insåg jag att även om jag inte lagt ut någon extern när vi tävlat så har Salsa nog sett det som att hon har en extern utanför plan. Hon har ju tävlat tillräckligt mycket för att veta hur det fungerar. Först ska man jobba på plan sedan ska man springa av plan och få sin belöning. Och det blir ju jättesvårt när man aldrig får träna på det.

Så nu har vi tränat på det. Börjat lätt med att bara få spontan följsamhet när jag ställt ut externen till att kunna göra moment i riktning mot externen. Hon behövde lära sig att fokusera på uppgiften för att få externen. Vi har faktiskt kommit riktigt långt på väldigt kort tid. Innan jag ger henne varsågod att springa på externen så får hon alltid göra en eller flera nosduttar i handen. Det är bra både som en säkerhetsgrej att hon inte sticker på externen för att hon ”hör fel”, men också därför att det blir väldigt tydligt för mig när hon engagerar sig i den uppgiften och trycker hårt i min hand och det först när hon gör det som hon ska få springa till externen.

I början av juni hade vi första testet i skarpt läge på tävling. Tyvärr så var det väldigt mycket skalbaggar som flög och irriterade. Hon gjorde en riktig kämparinsats på gruppmomenten, men när vi hade kommit till vittringen och fjärren så var flygfäna för mycket och jag fick bryta de momenten. Trots att det inte blev så många poäng så kändes det som ett bra besked på att vi är på rätt väg. Känslan var helt rätt både in och av plan. 

Största skillnaden är inte i momenten utan att hon har en helt annan bensin att jobba på i kedjor och mellan momenten. Hon söker spontant kontakt och vill ha sin nästa uppgift. Nu tror jag att vi tar oss framåt i de flesta träningspassen vi gör och det är en motivationshöjare som jag verkligen behövt.

Lydnads-SM

DSC_0064.JPG

Har haft många saker jag känt behov av att skriva av mig om det senaste månaderna, men jag har inte satt mig vid datorn och faktiskt gjort det. Ofta är det ju väldigt skönt att reda ut och skriva ner sina tankar. När jag skriver på en blogg så här, så anstränger jag mig ju lite också för få det förståeligt, vilket även underlättar när jag själv ska gå tillbaka och minnas hur jag egentligen tänkte.

Apropå det så tittade jag i min gamla träningsplanering för maj och juni förra året. Där stod bland annat mål om att Tango skulle kunna sitta still i 2 minuter och gå fritt följ utan att vara på min hand. Det ger mig verkligen perspektiv på hur mycket som hänt under detta året. För ett år sedan hade vi inte satt ihop ett enda moment och nu så är hon alltså uppflyttad till högsta klassen.

Helgen som var, var det ju SM i lydnad. Det var tredje året i rad som Tango och jag var och tittade och det var återigen en väldigt trevlig helg. Vi hade flera ekipage som vi hejade lite extra på i år och de var väldigt duktiga och inspirerande allihopa. Jag har fått frågan flera gånger ”Nästa år ska ni väl vara med?” Lite skämtsamt så svarar jag att jag siktar på SM 2027 istället. Då är Tango 12 år och hur häftigt vore inte det att hålla den nivån då, både i kroppen och i knoppen. För ja, det är klart att det vore jättekul på alla sätt att försöka ta sig dit redan nästa år, men jag har bestämt mig för att inte sätta SM 2018 som något mål för oss och det hoppas jag verkligen att jag ska kunna hålla fast vid.

Tango är ju fortfarande så ung och jag vill inte släppa perspektivet med långsiktiga lösningar som jag har haft så här långt. Även om vi har tävlat och flyttat upp oss i klasserna så har jag hela tiden tänkt långsiktig inlärning när vi stött på problem och inte quick fixes för att göra så bra resultat som möjligt på den närmast kommande tävlingen. Det har tagit oss så här långt och kanske kan det ta oss hela vägen till SM nästa år, vem vet, men det känns verkligen inte som det jag ska prioritera just nu.

Just nu håller jag på att inventera vad vi behöver lära in till klass 3 och vad vi har med oss som vi behöver förstärka, samt, inte att förglömma, vilka styrkor vi har som vi kan fortsätta att utveckla. Jag är glad över att det känns som ett betydligt mindre steg upp till klass 3 för Tango än vad det gjorde när Salsa och jag blev uppflyttade till eliten. Det verkar som att jag lyckats träna med klass 3 som mål inte bara i teorin, utan även i praktiken. Det känns himla bra. Kanske kan det bli debut i slutet av sommaren. Vi får se hur det rullar på med träningen de närmaste månaderna.